Autism

Autism innebär att ha svårigheter med social ömsesidig kommunikation och repetitiva, begränsade beteenden. Sedan ett par år tillbaka har begreppen gjorts om när det kommer till autism. I dagsläget kallas allt autism, men förut fanns olika begrepp beroende på hur autismen yttrade sig och grad av svårigheter. Samlingsnamnet som användes var då autismspektrumtillstånd. Dessa diagnoser ingick:

• Autistiskt syndrom (autism i barndomen).
• Aspergers syndrom eller högfungerande autism, vilket är en form av autism hos normalbegåvade personer.
• Genomgripande störning i utvecklingen (Atypisk autism) eller autismliknande tillstånd som innebär att man har svårigheter med ömsesidigt socialt samspel men inte uppfyller samtliga kriterier för autistiskt syndrom eller Aspergers syndrom.
• Desintegrativ störning (Hellers syndrom) som är ett mycket sällsynt tillstånd som innebär att ett barn efter 2-3 års ålder tappar förmågor och utvecklar ett autistiskt syndrom.
• Autistiska drag som inte är en egen diagnos utan används som ett tillägg till andra diagnoser.

Nu går alla dessa begrepp ovan under autism.

Autism, den svårare graden, är möjligt att upptäcka hos små barn före 2-3 års ålder. Aspergers syndrom, den lättare graden av autism, går att upptäcka från 4-7 års ålder. 

Sett till antal ställda diagnoser är autism vanligare hos pojkar än flickor. Hur stor skillnad som egentligen föreligger är osäkert. Diagnoskriterierna bygger på kunskap som kommer från studier av framförallt pojkar och symtomen yttrar sig delvis olika hos pojkar och flickor. En slutsats är att det kan leda till att flickor inte lika ofta kommer till utredning.

Vad är autism?

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar hur en person kommunicerar, interagerar socialt och hanterar sin omgivning. Diagnosen ställs med hjälp av den internationella manualen DSM-5, som listar två huvudområden som måste vara uppfyllda för att autism ska fastställas som definierar autismspektrumet:

• Begränsningar i social kommunikation och samspel
• Begränsade och repetitiva beteenden, intressen och aktiviteter

Det första området handlar om att personer med autism ofta har utmaningar i sociala situationer. De kan ha svårt att tolka ansiktsuttryck, kroppsspråk och känslor hos andra, vilket kan göra det svårt att förstå underförstådda budskap. För många med autism kan även den egna kommunikationen vara begränsad, till exempel genom att ickeverbala signaler som gester och ögonkontakt används på ett annorlunda eller mindre mångsidigt sätt. Detta kan påverka relationer och samspel i vardagen.

Det andra området handlar om de repetitiva mönstren och begränsade intressena som är typiska för autism. Personer med autism kan ha beteenden som handviftningar, kroppsrörelser eller upprepad användning av ord och fraser, särskilt i stressade eller upphetsade situationer. En annan vanlig aspekt är en stark fasthållning vid rutiner och ritualer, exempelvis att alltid följa en viss ordning vid måltider eller att bara äta en specifik typ av mat. Dessutom är det vanligt med starkt begränsade intressen, där en person med autism kan ägna mycket tid och energi åt detaljer inom ett specifikt ämne. Ett nytt kriterium som DSM-5 lyfter fram är avvikande reaktioner på sensoriska intryck. Det innebär att personer med autism kan vara över- eller underkänsliga för sinnesintryck som ljud, ljus, beröring eller dofter.

För att autism ska diagnostiseras behöver symtomen ha funnits sedan tidig barndom, även om de ibland blir tydliga först när omgivningens krav ökar. Symtomen måste dessutom påverka viktiga delar av individens vardag, som studier, arbete, sociala relationer eller familjeliv. För att utesluta andra förklaringar får symtomen inte enbart bero på en intellektuell funktionsnedsättning. Om både autism och intellektuell funktionsnedsättning förekommer, ställs diagnosen om den sociala förmågan är under förväntan i relation till individens utvecklingsnivå.

Autism är en bred diagnos som varierar stort mellan individer. Vissa har milda symtom medan andra har betydligt större utmaningar i sin vardag. Genom att förstå autism bättre kan vi skapa en mer inkluderande miljö som stödjer både individens styrkor och behov.

Fler individuella faktorer för autism

Autism kan se väldigt olika ut mellan individer med samma diagnos. För att ersätta tidigare olika diagnoser, som ju nu alla benämns som autism, graderas istället behovet av stöd. Ett syfte med graderingen är också att ge tydlig information om varje individs behov av stöd och insatser. En gradering görs för varje huvudområde. Graderingen kan också förändras över tid utan att diagnosen behöver ändras. Graderingen är i tre nivåer:

• I behov av stöd
• I behov av omfattande stöd
• I behov av mycket omfattande stöd

När en autismdiagnos ställs enligt DSM-5 tas även individuella faktorer i beaktande. Det handlar om när symtomen först blev tydliga, individens utvecklingsförlopp och om det förekommit en tillbakagång i utvecklingen. Dessutom utreds om det finns kända medicinska, genetiska eller andra bakomliggande faktorer som kan vara relevanta.

Vid en autismdiagnos är det också viktigt att identifiera eventuella samtidiga funktionsnedsättningar, såsom intellektuell funktionsnedsättning, ADHD eller språkstörning. I DSM-5 tillåts överlappande diagnoser i betydligt större utsträckning än tidigare. I tidigare versioner av manualen kunde en diagnos utesluta en annan, men DSM-5 har gjort det möjligt att samtidigt ställa flera diagnoser för att bättre spegla individens behov och funktionsvariationer.